Just nu för 16 år sedan låg jag på BB i Örebro och ville helst bara dööööööööö...
Men vi hoppar tbx några timmar till...
När vi kom in säger någon käck barnmorska, "Oj, det här kommer att gå snabbt...vi får se om vi hinner bedöva!"
"Jag SKA ha ryggbedövning...!", väser jag förmodligen.
Och ja - visst hann jag få ryggbedövning! Jag hade hunnit en halv dygnskryssning till Åland om jag hade velat!
När kvällspersonalen gick av sitt pass önskade dom mig lycka till - när dom kom tbx på morgonen låg jag fortfarande som en padda med dödslängtan...eller iaf med en önskan om att få bli snittad.
Den lilla avkomman hade nämligen fastnat med sin lilla näsa nånstans i mitt inre!!
Å där satt han!
Hela natten hade läkaren försäkrat mig om att han skulle "rotera", lossna med lilla näsan...och ploppa ut!
Inte då!
Han var envis redan då!!
Å framåt morgonen kommer så äntligen läkaren och ger klartecken för akutsnitt...
Men hallå!! Varför lyssnade ingen på mig? Jag sa redan vid 22-tiden att jag var tvungen att få bli snittad!!
Ha! Det kändes gött när dom fick ge med sig... :)
Att man alltid ska få rätt!
